Några ord från Agical

Topplocket går!

En kort historia om en helt vanlig funktion på ett kontor som retade gallfeber på personalen.

Det var en gång

För några år sedan lackade jag ur fullständigt på vårt kontor.

Hur kunde det bli så? Vårt fina kontor.

Vi hade precis renoverat köket för hundratusentals kronor och det var väldigt snyggt. Stilrena luckor. Läckra lådhandtag. En lyxig stenbänk. Stora papperskorgar. Till och med en stadig vinkyl var installerad. Jag var nöjd. Riktigt nöjd faktiskt.

Så kom dagen då topplocket skulle gå!

Jag skulle vara värd på ett av våra evenemang. Det skulle bli trevligt. Ett härligt föredrag. Eftermingel. Tilltugg, dryck och härliga människor. Förutsättningarna var perfekta.

Tyvärr var jag sent ute. Jag nästan sprang från systembolaget. Mina armar bönade och bad om en paus. Lådan med vin jag bar på svarade med att skära in hårdare i armvecken. Kampen fortsatte och jag försökte ignorera tröttheten. “Snart skulle jag få vila” tänkte jag och snubblade vidare på dom moddiga gatorna i Gamla Stan. En rejäl svett hade infunnit sig.

Väl framme vid kontoret noterade jag att ytterdörren var låst. Ingen var på plats. Jag var först.

För all del fick jag en välbehövlig kort vila för armarna då jag ställde ned kartongen på golvet och låste upp ytter- och innerdörren. Men jag var stressad och orolig för att inte hinna med allt. Vinet skulle in i kylen. Tilltugg skulle plockas fram. Projektorn skulle kontrolleras. Det fanns inte tid till återhämtning, det var bara att ånga på. Upp med kartongen från marken. Strunta i att tända i hallen. Rusa mot köket. Utan att ta av sig varken hatt, rock eller skor.

Jag kommer till köket men ser inte ett skit. Det är becksvart.

"Var fan ställer jag vinet."

Jag famlar bakom mig där lampknappen satt. Eller, där det borde suttit en lampknapp. I stressen hade jag glömt att det var en liten fjärrkontroll som satt där numera. Det såg ut som en knapp. Men det var en fjärr. Som styrde en Raspberry Pi. Som i sin tur tände ljuset.

Efter lite famlande fick jag tag i knappen och vred om. Knappen som inte var en vanlig knapp föll isär av min omilda behandling. Den delar sig för att en halv sekund senare glida ur mina fingrar och landa på golvet med ett milt skrammel. Knappens kåpa åt ett håll och batteriet som satt under kåpan åt ett annat.

Skit-knappen tålde inte min oförsiktiga behandling. Hjärnan började koka.

"*¤%%&¤%*$$ också ..."

Jag besinnade mig något.

“Just det. Det finns en App. Jag kan tända lampan med en app" Jag sökte i minnet ... vad heter appen ..”

“Vad fan heter appen. LightRoom. Hue. Nej, det är Philips. Nej IKEA …”

Inget minne. Jag var helt tom i pallet.

Hjärtat slog. Huvudet bultade. Jag måste hitta lampknappen. Men jag såg inget. Jag gick ut i rummet bredvid och tände lampan där. Sen gick jag tillbaka till köket och började kravla runt på golvet. Efter någon minut hade jag alla delar som hörde till mojängen som skulle tända lampan.

Tyvärr fick jag inte ihop den.

Jag besinnade mig något och lade ut ett fråga i vår gemensamma chat. “Vad heter appen som tänder lampan i köket?” Sen fortsatte jag plocka med vinet i den skumma belysningen som lampan från rummet bredvid gav. Det plingar till i mobilen.

“Ah, svar på min fråga”

Mina kollegor är verkligen snabba och hjälpsamma!

“Installera appen BLABLABLALBLA. Sen kopplar du upp dig mot WiFi BLITT BLUTT DATT … sen ska du bara välja KÖKET”.

Det är nu topplocket går!

"HELVETE!!! Vad i hela djävla *pip* *bleep* *piiiiip* *braaap*. Ska jag göra allt de där för att tända en lampjävel.

Hade någon stått bredvid mig hade dom hört en ven poppa i pannan.

Det tog nästan 10 minuter för mig att besinna mig. “Jag skiter i lampan. Feature it. Det får vara mysbelysning”. När jag väl landat i att det blir inte ljust i köket kunde jag se till resten av förberedelserna. Jag lyckades få in vinet i kylen, fixa projektorn och ta hand om gästerna.

Vad hände sen

Spola fram några månader. Jag sitter och diskuterar händelsen med en kollega. Vi jämför historier. Jag ser det roliga i situationen och det visar sig att det finns massor av dråpliga exempel på UX-misstag. Vissa dyrare än andra.

Det finns också massor av underbara exempel på härlig design. Design som verkligen lyfter fram det som människor är bra på. Eller, stärker upp, där vi kommer till korta.

Kolla gärna på talet där jag lyfter fram mina tankar som uppstod. Jag kategoriserar det som “Ett brandtal om UX”

“Vad heter appen som tänder lampan i köket?”


Ola Ellnestam

Ola Ellnestam fascineras av kombinationen datorer och människor. Det har han gjort ända sedan han spelade River Raid på sin kompis C64. I början trodde han att programmering av datorspel var hans kall här i livet, men insåg snart att det fanns något än mer intressant. Dynamiken kring hur datorprogram uppstår.

I sin iver att bli bättre på att underhålla IT-system upptäckte han en sätt att hantera krångliga kodbaser. Det sättet finns beskrivet i boken “The Mikado Method”. Numera försöker han lista ut hur vi kan ha kul tillsammans, samtidigt som vi programmerar.

Vill du lära dig mer om Olas syn på IT-system. Hur de blir till, hur de ska hållas i gott skick eller kanske till och med hur de ska pensioneras med värdighet. Sätt en gul nejlika i kavajslaget Kontakta honom med frasen “En Appedemi verkar vara i antågande”.