Har du någon gång haft den där känslan av förvirring, frustration, irritation eller rent av ilska över att de inte förstår hur man utvecklar mjukvara eller driver IT-projekt? Att de prackar på dig sina regler och uppfattningar utan att förstå att det är en dålig idé.
Om du är utvecklare kanske du har upplevt att det är som att tala med en vägg när du försöker förklara varför Jira inte behövs i just det här fallet. Eller standup-mötet, eller en omständlig riskanalys som bara tar tid från att lösa det verkliga problemet?
Om du är något annat kanske du någon gång känt förvirring, frustration, trötthet eller rent av ilska på de där programmerarna eller produktägarna som vägrar att följa processen ni kommit överens om? Som tjafsar om att de inte vill lägga in sina tickets i Jira eller göra den där riskanalysen som alla måste göra.
Varför spendera tid och energi på att tjafsa när det bara är att göra, hur svårt ska det vara?
Det finns psykosociala modeller som förklarar det här. Det finns människor som i vissa kontext eller utifrån vissa erfarenheter föredrar att följa tydliga regler över att ha en mer flytande inställning till samarbete. Det finns de som har goda erfarenheter av att följa precisa checklistor och ha en central styrning av rutiner och verktyg. Det finns samtidigt människor som föredrar att alla får jobba med friare tyglar och färre regler. Som uppfattar att policys och bestämda verktyg snarare är ett hinder istället för en hjälp. Som har andra erfarenheter från team där friare samarbetsformer och lokala beslut i teamen har fungerat väl.
Problemet jag ofta ser och hör är när dessa två synsätt på IT-utveckling försöker prata med varandra. För att de har samlats i samma grupp eller projekt. Det blir tjafs.
Den ena gruppen förstår inte den andra, och kallar dem för paragrafryttare, mikro-managers och verktygs-fascister. Den andra gruppen kallar den förste för oseriösa, naiva, kumbaya, cowboys och rent av blinda för verkligheten.
“Utan att följa reglerna, processmodellen, compliance och policybesluten kommer allt att gå sönder och det blir kaos.”
respektive:
“Om vi tvingas följa idiotiska regler och verktyg, som någon annan hittat på, till punkt och pricka kommer allt att gå sönder och det blir kaos.”
Det börjar bli uppenbart för mig att oavsett vilken grupp du tycker att du tillhör så kommer vi sannolikt att jobba ihop. Båda grupperna finns alltid inom IT-organisationer idag och ingen av dem förstår den andra.
Jag har ingen lösning för hur dessa grupper ska bli bättre på att kommunicera med varandra, och kunna respektera den andra gruppens synsätt utan tvång, oönskade eftergifter eller utan att gå emot sina egna principer och lärdomar. Däremot tror jag att när vi blir medvetna om att det finns olika djupt rotade åskådningar om systemutveckling, så kan det vara ett steg på vägen för en bättre dialog.
För den som tycker det här är intressant kan jag rekommendera att till exempel kika på Ken Wilbers integral-teori. Den handlar inte direkt om mjukvaru-utveckling utan mänskliga livsåskådningar. Ibland på ett andligt plan, ibland på ett mer praktiskt plan. Eventuellt kan den eller andra modeller om livsåskådningar hjälpa till med en ökad förståelse för tjafset som sker på våra IT-avdelningar.