Några ord från Agical

Rödluvan och standardsystemet

Per Lundholm

Det var en gång en ung programmerare som trivdes med att gå klädd i en röd hoodie. Hon blev därför kallad Rödluvan, vilket hon var helt nöjd med.

En dag bad hennes mor att hon skulle gå till mormor och hjälpa henne i bageriet, det var tydligen ett mjukvaruproblem i någon av de maskiner mormor använde.

– Nu går du raka vägen dit, förmanade modern som visste att Rödluvan ibland scrollade på mobilen och kom på andra tankar.

Rödluvan satte av men som hennes mor misstänkte så blev det inte den kortaste vägen till bageriet. Rödluvan fick en notis i mobilen om en mässa i närheten så hon gav sig iväg för att se om det fanns något relaterat till Rust, ett programmeringsspråk hon börjat älska eftersom hon jobbade mycket med inbyggda system.

Men mässan blev en besvikelse, den handlade bara om standardsystem och det var hon inte ett dugg intresserad av. På vägen ut mötte hon en äldre man med stort grått hår och välansat skägg. Han bar kostym och slips. På en namnbricka skymtade hon “Ulf”, innan den försvann ner i byxfickan.

– Nämen, Rödluvan, tänka sig, jag har arbetat med mor din, utbrast han.
– Hej, sa Rödluvan.
– Hur mår din mor, frågade mannen artigt.
– Tack, bra.
– Vart är du på väg?
– Jag ska till mormors bageri och hjälpa henne lite.
– Jaha, sa mannen och såg lite tankfull ut.
– Din mormor, ja, tror nog hon skulle uppskatta om du tog med dig en av de nya spelkonsolerna de presenterade här på mässan. Jag vill minnas att hon gillar sådant.
– Spelkonsoler! Rödluvan sken upp.
– Det missade jag, sa hon och sprang iväg till montern.

Rödluvan fastnade förstås i montern med spelkonsoler en bra stund innan hon kunde bestämma sig vilken hon skulle köpa till mormor. Sent omsider kom hon dock iväg och tog raka vägen till mormors bageri.

Bageriet

När hon kom till bageriet luktade det visserligen nybakade bullar men inte riktigt som det brukade. Det var något med doften som inte stämde.

Hon klev in på bageriet, det såg annorlunda ut, en ny maskin hade dykt upp.

– Varför luktar det så annorlunda, mormor? Rödluvan såg sig om.
– Det är för att vi bakar på ett annat sätt, hördes bakifrån maskinen. Den bullrade lite så det var svårt att höra rösten men hon tyckte inte att det lät riktigt som mormor. Hon tog upp en bulle och smakade på den.
– Varför smakar inte bullarna, mormor?
– Det är för att de håller längre, svarade rösten.
– Varför har du så konstig röst, mormor?
– För att jag inte är mormor. Ulf klev fram.
– Var är mormor, frågade Rödluvan.
– Hon har åkt på långsemester, svarade mannen, en liten kickback när hon investerade i det här standardsystemet, Bullomatic.
– Men kostar det inte en massa guld?
– Jo, det kostar flera påsar med guldmynt, men det lönar sig i längden för det kan allt om bakning.
– Det luktar lite konstigt här.
– Du kanske vill att vi anpassar Bullomatic lite, så att det luktar som du vill?
– Ja, det kan verkligen behövas.

Mannen drog i en spak.
– Vad gör du?
– Jag kallade in specialister på anpassning av Bullomatic. De kommer imorgon.

Accent Anpassning AB

Nästa dag knackade det på dörren och utanför stod en dvärg med en bunt papper under armen.

– Hej, jag kommer från Accent Anpassning AB. Ni behövde visst se över anpassningarna av ert Bullomatic system.
– Ja, tack, kom in.

Rödluvan steg åt sidan och släppte in dvärgen som genast började visa sina papper. Det var en presentation om hur anpassningen skulle gå till. Allt skulle bli precis som Rödluvan ville ha det och sedan skulle Bullomatic rulla på och bara producera perfekta bullar mot en årlig licenskostnad.

Presentationen var mest rubriker på papper som dvärgen pratade till. De enda bilderna var olika diagram som pratade om KPI eller något annat. Inga bullar på bild, knappt något alls om bullar. Rödluvan tyckte att den var ganska tråkig.

– Det här är min rekommendation, avslutade dvärgen och såg väldigt nöjd ut.
– Jaha, när kan det vara klart, frågade Rödluvan.
– Tidigast nästa kvartal, det är mycket att göra så här års.

Rödluvan betalade för presentationen och beställde anpassningen som föreslagits. Allt skulle ske på distans för de som utförde arbetet bodde i ett annat land med lägre löner så att Accent Anpassning AB skulle få lite bättre marginaler. Men Rödluvan skulle givetvis ha full insyn i arbetet hela tiden.

När arbetet väl kom igång blev det mycket videomöten för Rödluvan. Det var en del språkförbistringar för de som gjorde anpassningar, som för all del var duktiga på just det, men om bullar visste de inte så mycket. Det visade sig att systemet var baserat på ett generellt standardsystem och Bullomatic var mer ett namn som användes i marknadsföringen.

Anpassningarna blev inte klara som utlovats under kvartalet. Förseningarna berodde på att Rödluvan hade begärt fler anpassningar än vad som var tänkt från början, enligt leverantören. Rödluvan höll inte med, men vad hjälpte det?

När alla anpassningar till sist var färdiga så producerades faktiskt ganska hyggliga bullar av systemet och Rödluvan pustade ut. Äntligen var systemet färdigt.

Hon började läsa mail och ett av de första som hon silade fram mellan reklam och rekrytering var en nyhet om att EU infört nya regler kring bullbak.

– Bullomatic måste uppgraderas, konstaterade hon, och anpassningarna behöver ses över så att de följer de nya regulatoriska kraven.

Rödluvan drog en djup suck, det här skulle kosta flera påsar guldmynt och ta tid. Tänk om hon inte skulle få anpassningarna på plats innan de nya kraven trädde i kraft?

Ring en vän

Hon ringde till Jagge Jäger, en gammal vän, för att få råd i hur hon skulle göra. Jagge förklarade att standardsystem inte är lämpligt för det som är företagets kärnverksamhet.

– Hur ska man kunna konkurrera med goda bullar om man bara bakar standardbullar, frågade han retoriskt.
– Men vad ska jag göra istället, undrade Rödluvan.
– Jag kommer över så ersätter vi Bullomatic tillsammans, en bit i taget. Vi kan använda Rust, det passar här och så behöver vi inte så stora servrar. Rust, det gillar ju du.
– Men blir det inte dyrare att bygga själv än att köpa något färdigt?
– Som du märkt så finns det inget som är färdigt när det gäller IT. Det skulle ju innebära att verksamheten inte utvecklas och att inget kring verksamheten förändras. Hellre se till att ha förmågan att utveckla sina IT-system, vilket förstås är en utmaning i sig.

Sagt och gjort. Bit för bit ersatte de Bullomatic med små, ändamålsenliga system som gjorde att bullarna blev goda igen.

När mormor kom tillbaka från sin långa semester, blev hon lite förvånad men förstod snart att allt ordnat sig till det bästa.

Så levde de lyckliga i alla sina dagar. Snipp, snapp, snut så var sagan slut.

Andra berättelser baserat på folksagor

Per Lundholm

Per är intresserad av hur man skriver bra kod och hur människor bäst samarbetar för att nå sina mål.

Han började för länge sedan i yrket som programmerare med att skriva kod i assembler och Fortran. Med åren blev det givetvis andra språk och han har för länge sedan tappat räkningen på hur många språk han lärt sig. Nuförtiden är Java favoritspråket mest för att det är spritt, lättläst och fortfarande utvecklas.

För Per har det också blivit en sväng in på att studera psykologi för att bättre förstå hur människor tar emot ett digitalt verktyg. En aspekt av mänskligt beteende som intresserar honom extra mycket är gruppdynamiken i ett team.