Tänk dig att du upptäcker fördelarna med att äta vegetariskt. Du mår mycket bättre, känner dig piggare, och din mage fungerar perfekt. En dag möter du en vän och berättar om det fantastiska i att äta vegetariskt. Din vän låter sig övertygas och beger sig till en vegetarisk restaurang för att prova.
När ni återigen träffas är din vän märkbart besviken och ventilerar sina åsikter om hur dålig den vegetariska dieten är. Framförallt var köttet väldigt segt. Du tittar förundrat på vännen och frågar om det verkligen var en vegetarisk restaurang, det borde inte vara kött i maten. Absolut, svarar vännen, de var t o m certifierade av en organisation som dykt upp nu när den vegetariska dieten blivit populär.
Agilt arbetssätt har blivit väldigt populärt, speciellt inom systemutveckling. Effekterna är bl a mer motiverad personal och snabb anpassning till nya förutsättningar.
När något blir så populärt så vill alla hänga på och kalla sitt arbetssätt för agilt. Det betyder "bra", helt enkelt. Agil projektledning, agil kravställning och så vidare. Kanske kan man tjäna en slant också?
Samtidigt läser jag frustrerade människors kommentarer på sociala medier. Vad är det här agila för något, det verkar ju galet!? Från beskrivningen förstår jag att de blivit utsatta för något som jag kallar Agil teater.
"Om det inte fungerar så gör ni inte rätt", brukar alla processmänniskor säga. Men det är inte så hjälpsamt. Det är också känt som det tankefel som kallas “ingen riktig skotte”.
Men agilt arbetssätt är ingen färdig process man köper, det är mer en filosofi med 4 värderingar och 12 principer som man använder för att bygga ett arbetssätt. Det finns också tillämpningar som hjälper en, t ex Scrum och Kanban, men det är mest ett stöd.
Man kan hoppa över delar av Scrum, Daily Scrum behövs inte för dem som tillämpar mobbprogrammering. Men fortfarande följer man agila värderingar och principer.
I den Agila teatern är det tvärtom. Tillämpningarna är ett manus som ska följas under en strikt regi. Inget är på riktigt. Efter föreställningen går publiken hem och kulisserna rullas undan. En känsla av tomhet infinner sig tillsammans med den att allt är som det var förut.
Låt oss se vad den Agila teatern har att bjuda på.
“Stand-up”
I Scrum finns det ett dagligt möte som kallas “Daily Scrum” men numera ofta benämns "stand-up". Redan i namnglidningen har fokus flyttats till det yttre, man står upp.
Det här mötet är till för att skapa fokus i teamet, koordinera om man jobbar på flera saker samtidigt och be varandra om hjälp. Det är också av vikt att alla deltar aktivt för att skapa teamkänsla och se till att allas kunnande kommer till sin rätt.
I den Agila teatern har mötet förvandlats till ett möte för statusrapportering. Var och en hålls ansvarig för vad de gjort, inte ett team som blickar framåt mot dagen. En tilldelning av uppgifter sker också istället för att teamet plockar själva. Det här bryter mot den agila principen att lita på att ett motiverat team får jobbet gjort. Man har istället manifesterat sitt misstroende i ett dagligt möte. Undra på att det är impopulärt!
“Retrospektiv” - i två utföranden
Det viktigaste mötet, retrospektivet eller återblicken, bygger på principen "Med jämna mellanrum reflekterar teamet över hur det kan bli mer effektivt och justerar sitt beteende därefter."
Hur stolligt man beter sig så kan man alltid rätta till det genom att ha retrospektiv, så därför är det mötet det enda möte som man inte kan hoppa över.
Ett retrospektiv är ett möte där man kan på ett respektfullt och tryggt sätt reflektera över hur den senaste tiden varit för att se vad som kan förbättras, antingen genom att komma överens om beteenden gentemot varandra eller om någon åtgärd, t ex ta bort hyllorna och vänd skrivborden så att vi kommunicerar bättre. Man ska tryggt kunna säga vad man tycker och alla andra ska tolka det välvilligt.
Den Agila teatern har flera iscensättningar av retrospektivet. En är "Gnällretrot" där alla ventilerar sitt missnöje men ingenting händer, det blir inget resultat. Förmodligen har man inte förstått vad som krävs för att skapa förändring. Kanske har man hört ett rykte att fastighetsägaren bestämmer hur skrivborden ska stå.
Den här typen av retrospektiv känns igen på att samma frågor kommer upp om och om igen utan att det blir någon lösning. Till slut tröttnar teamet och slutar bry sig om mötet.
En annan föreställning är "Kontrollretrot", någon utifrån vill lyfta på locket för att se vad teamet står utan att ha för avsikt att göra någon förändring. Typiskt är mötet lett i en auktoritär stil och obekväma åsikter tystas ner.
Mina damer och herrar: Fabriken
En ofta spelad pjäs på den Agila teatern är “Fabriken”. Där har man tagit fasta på att manifestet talar om fungerande programvara som ett mått på framsteg. Låt oss trycka ut så mycket som möjligt så blir vi framgångsrika!
Att den första principen är att kundens ska tillfredsställas med värdefull programvara, ignoreras dock på den här scenen. Inte heller att enkelhet är en annan princip, ges något intresse.
I fabriken uppstår känslan av att göra saker för att man blivit tillsagd att göra det, inte för att man tror på det själv. Förståelsen för produktens användare, deras situation och behov, är minimal. Ingen i fabriken har träffat en användare eller sett dem försöka använda produkten.
Ridå
Värderingarna och principerna skrevs ner 2001 i det agila manifestet. Tidens tand har nött en del på det, framförallt språket. En del saker, t ex “psykologisk trygghet”, har tillkommit som upptäckter när vi utforskat vad som händer när vi följer de här idéerna.
Men det är fortfarande så, att för att säga att man arbetar agilt, så är det manifestet som sätter ramarna, annars är det något annat man gör. Även om en kötträtt kan vara hur bra som helst, så är den aldrig vegetarisk. Och är kötträtten inte god, kan inte den vegetariska dieten belastas för det.
Om det inte känns bra så är det antagligen inte bra. Om ceremonierna inte ger det som de utlovar, är det nog så att det är teater och inte på riktigt.
Per Lundholm 
Per är intresserad av hur man skriver bra kod och hur människor bäst samarbetar för att nå sina mål.
Han började för länge sedan i yrket programmerare med att skriva kod i assembler och Fortran. Med åren blev det givetvis andra språk och idag är Elm favoriten.
För Per har det också blivit en sväng in på att studera psykologi för bättre förstå hur människor tar emot ett digitalt verktyg. En aspekt av mänskligt beteende som intresserar honom extra mycket är gruppdynamiken i ett team.
- E-post: per.lundholm@agical.se
- Twitter: @perlundholm
- LinkedIn: Per Lundholm