Det är augusti. Du är peppad efter en vederkvickande semester. Telefonen ringer och du svarar glatt.
- Det här kundsegmentet är kritiskt, morrar en kollega över telefon. Märkbart förargad.
Du kan inte låta bli att dras med i argumentationen och tankarna börjar snurra.
- Okej, vi kör, säger du. Motvilligt
Samtidigt funderar du. Hur lång tid tar det där kundsegmentet att fixa, egentligen.
Du avslutar samtalet med din kollega.
I samma ögonblick kommer en annan kollega tillbaka från ett möte. Glad som en lärka.
- Värst vad du ser glad ut ...
- Japp, vi fick klartecken på Uppgradering 2000. Nu kan vi göra oss av med den gamla serverparken.
- Woohoo ... äntligen. Som vi har kämpat.
- Visst är det bra. High five!
*klatch*
Du sätter dig ned. Funderar på vad du gjorde innan telefonen ringde.
Blicken sveper över skrivbordet och fastnar till slut på en lunta om 318 sidor.
"Regelverk 3000" stirrar tillbaka på dig.
Du börjar bläddra i luntan. Är inte det här skrivet med en jävligt värdelös font? Vad är det. 7,5 punkter Times New Roman.
Är det inte lite varmt här inne också ... din mun blir torr. Hjärtat klappar lite lite snabbare. Din hjärna börjar. Nu skriker sidorna åt dig.
BÖRJA JOBBA DITT SLÖA AS!
Du sätter igång och börjar planera. Febrilt.
Serverparken, den får Jeanette fixa. Kundsegmentet. Öööh. Janne. Du far runt med blicken. Mille och Jossan. De får ta Regelverket.
STOOOOOOOPPPPP!!!!
Ju fler saker du startar, desto färre avslutar du!
Sakta i backarna. Det låter snudd på paradoxalt? Läste du rätt?
Jo. Ju tunnare du sprider ut dig, desto längre tid tar det att åstadkomma något.
Vi tar det igen, fast en annan formulering.
Ju färre uppgifter du tar dig an, desto mer fokuserade blir dina ansträngningar. Nu låter det mer intuitivt, eller hur?
Det här är så centralt att jag vill lansera det klatchiga: Börja slutför.
Systemutveckling är ett minfält när det kommer till idéer, möjligheter och önskemål.
Det kommer nämligen alltid finnas mer att göra än det finns tid.
Därför är det så framgångsrikt att säga nej. Hur kontraintuitivt det än må låta så är det så.
Innan vi tar oss an en ny uppgift ska vi därför avsluta det vi påbörjat. Eller bestämma oss för att avstå från att göra uppgiften.
Eller som min farmor sa; "Ola, skala en potatis i taget ...".
Vi tror att vi är snälla, omtänksamma eller generösa när vi säger "Ja", men det är tvärtom. Håller vi på med 100 saker samtidigt märks våra framsteg knappt, eftersom vårt fokus blir lidande.
Kom ihåg: Fokus kommer när du säger nej till 10 000 saker, inte ja till 10.
Börja slutför.